Igår eftermiddag svartnade himlen och det började mullra. Det påminde mig om förra veckans ruggiga åskväder som kom över oss så snabbt att vi inte hann agera. Så denna gång var jag snabb och tog in Dúi, Ludde, Jullan & Ricko och satte mig själv på trappan under tak för att se var detta väder ledde. Tänkte att om det blev som förra veckan så skulle jag denna gång ha nära till bilen och kunna ta mig med den mellan hagarna - det är ju en terrängbil ;-) för att kolla hästarna. Förra gången blev vi ju fast och jag satt och oroade mig för hästarna - framförallt de i stallet. Dock så nöjde sig gårdagens åska med ett antal ofarliga smällar. Här kommer i alla fall historien om förra veckans oväder:

När första gruppen började göra i ordning sina hästar så hörde vi åskan mullra. Vi försökte räkna för att se om den närmade sig och när klockan var 17:45 och det var dags att börja rida hade vi fortfarande inte bestämt om vi skulle rida eller inte. Hästarna stod uppbundna utom Lina som Linnea stod och höll i. 

Rätt vad det var så började det regna, Linnea tog på regnjackan och vi andra gick in i boden - så plötsligt öste det ner och åskan kom över oss. Linnea fick svårt att hålla Lina som började få panik även de hästar som stod uppbundna började bli oroliga och kasta sig bakåt. Tove och jag sprang ut och hjälpte åt att släppa ut de panikslagna hästarna i hagen igen. Eftersom de var så oroliga och svåra att hålla fanns inte tid att knäppa upp tränsen utan det var bara att slita bort dem så fort som möjligt.

Sedan tillbringade jag närmsta timmen sittandes på golvet i boden tillsammans med skräckslagna barn när åskan dånade ovanför oss. Vi hade åskan precis över oss och vid flera tillfällen kom blixt och smäll nästan samtidigt. Åskan drog iväg och det slutade regna en liten stund för att sedan komma tillbaks igen. Det var som om det bara gick runt.

Vid 19-tiden hade det lugnat ner sig. Slutat regna och åskan hörde bara lite avlägset men blixtarna syntes fortfarande tydligt på himlen. Barnen åkte hem. Dock var hästarna väldigt oroliga i hagen och vi bestämde oss för att hjälpas åt att dra ut mat på ensilageplast (det fanns inte tid att hämta fyrhjulingen). När vi började lasta på andra lasset så började det regna igen, och blåsa storm, och åskan var tillbaks och även ösregnet. Vi skyndade på ut med maten till hästarna som blev ännu mer oroliga av vädrets plötsliga vändning.

När hästarna fått sitt började vi ta oss mot stallet och upptäckte att Midas var borta. Jag ropade och ropade men det gick nästan inta att göra sig hörd i regnet och åskan. Vi gick upp till stallet för att skydda oss och kolla hästarna där samt se om Midas sprungit hem. Men ingen hund där heller. Hästarna i stallet var lugna men Jullan och Ricko simmade nästan i stallhagen så de fick gå in i varsin box. Ner igen till ridbanan för att leta efter Midas och efter ett tag kom han ut ur skogen där han gömt sig för vädret.

Nu lugnade det i alla fall ner sig och runt halv åtta - åtta kom Toves pappa och hämtade Tove och de skjutsade hem Julia. Jag gick in och tog på mig torra kläder för att sedan gå ut och inspektera hästarna och hagen samt kolla hästarna i mellanhagen. Upptäckte då att åskan slagit ner i björken som är vid brunnen ungefär, björken låg och när hästarna såg att jag vågade mig dit så kom de alla galopperande för att se vad som hänt. De kastade sig på trädet och började äta upp det. Hästarna i mellanhagen mådde bra.

Det var det värsta åskväder jag varit med om. Bara tanken på att blixten slog ner i ett träd - bara ca 100 m från boden där vi satt. Jag är egentligen inte rädd för åska men jag fick verkligen behärska mig för att inte få panik när åskan var precis över oss.

Måtte vi inte behöva vara med om ett sådant åskväder fler gånger!

Kramizar