Juliana...
...blev riktigt dålig. I förra helgen kunde hon nästan inte gå alls. Hon var håglös och varenda muskel i ryggen var spänd av smärtan som blev när hon skulle försöka röra sig. Ringde kliniken på måndag morgon och fick en tid på tisdagen. Var väldigt nervös för att åka dit eftersom jag anade det värsta. Jörgen var snäll och följde med som stöd - tack älskling! Efter röntgen av hovarna konstaterades att båda framhovarnas hovben var roterade och vi fick valet att ta bort henne genast eller ge henne några veckor och vidta alla de åtgärder som finns även om det kommer bli kämpigt. Jag behöver väl inte ens säga vad den envisa "hästräddaren" Cicci valde...
Den senaste veckan har jag vägt allt hö jag gett henne, lagt det i vatten minst en halvtimme innan hon fått äta det, portionerat ut det under dagarna, pratat, pysslat, borstat, medicinerat, fixat ett galler istället för boxdörr så hon kan se ut, sett till att hon absolut inte fått något annat än det uppvägda höet och halm (som jag duschar innan) att äta. Idag var vi på återbesök så de fick titta på henne och klinikens hovslagare fixade fötterna på henne. Veterinären var överraskad över hur pigg hon var och hur bra hon går. Jag fick mer medicin eftersom det ska fasas ut - det visade sig att jag fick väldigt lite medicin med mig förra gången eftersom de trodde att vi inte skulle klara henne. Veterinären sa vid första besöket att det krävs att man är väldigt motiverad om man ska orka skötseln av en svårt sjuk fånghäst - och den motivationen har jag.
I några dagar efter första besöket var jag osäker på om jag (eller vi, för jag hade Jörgen på min sida) hade fattat rätt beslut, jag menar eftersom hon hade så ont - men efter dagens besök så vet jag att jag gjorde rätt!
För att övergå till ett annat ämne - i morgon börjar sommarens första läger. Alla läger i år har fler deltagare än någonsin tidigare. Känns väldigt roligt. Jag gillar verkligen lägrena - lugnt tempo där man gör allt i sin egen takt och inga direkta tider att passa. Hästarna får en egen människa som pysslar om dem vilket gör att de trivs också.
Ha det bra!
Kramizar
Den senaste veckan har jag vägt allt hö jag gett henne, lagt det i vatten minst en halvtimme innan hon fått äta det, portionerat ut det under dagarna, pratat, pysslat, borstat, medicinerat, fixat ett galler istället för boxdörr så hon kan se ut, sett till att hon absolut inte fått något annat än det uppvägda höet och halm (som jag duschar innan) att äta. Idag var vi på återbesök så de fick titta på henne och klinikens hovslagare fixade fötterna på henne. Veterinären var överraskad över hur pigg hon var och hur bra hon går. Jag fick mer medicin eftersom det ska fasas ut - det visade sig att jag fick väldigt lite medicin med mig förra gången eftersom de trodde att vi inte skulle klara henne. Veterinären sa vid första besöket att det krävs att man är väldigt motiverad om man ska orka skötseln av en svårt sjuk fånghäst - och den motivationen har jag.
I några dagar efter första besöket var jag osäker på om jag (eller vi, för jag hade Jörgen på min sida) hade fattat rätt beslut, jag menar eftersom hon hade så ont - men efter dagens besök så vet jag att jag gjorde rätt!
För att övergå till ett annat ämne - i morgon börjar sommarens första läger. Alla läger i år har fler deltagare än någonsin tidigare. Känns väldigt roligt. Jag gillar verkligen lägrena - lugnt tempo där man gör allt i sin egen takt och inga direkta tider att passa. Hästarna får en egen människa som pysslar om dem vilket gör att de trivs också.
Ha det bra!
Kramizar
Kommentarer
Postat av: sus
Skönt att Jullan är lite bättre
Trackback