Äntligen är han hemma. Allt gick bra med hämtningen av honom på flyget - Karin följde med mig. Vi kände oss som proffs när vi tog fram kaffet och fikade i vänthallen där alla satt och klagade över vilken tid det tog. Jag var ju med och hämtade Gná för någon månad sedan så jag kom ihåg vilken väntan det är... 

Dúis första natt var lugn. På morgonen kom Nóis hovslagare Linda. Med tre ston i stallet och en vallack i stallgången så stod Dúi lugnt och åt, la sig sedan och vila en stund. Ställde sig upp och drack vatten för att sedan leta efter höstrån som eventuellt var kvar. Det är inte svårt att ha hingst när de är så!

Ja, vad kan man säga - Ingenting är omöjligt!!! Härligt att det funkar så Dú slipper vara ensam bara för att han är hingst.

Kramizar