Igår var Zabina med på shettislektionen. Hon är inte med så ofta längre då hon är rätt gammal men hon är pigg ändå. Efter lektionen verkade jag hennes hovar så de blev fina och välformade.

Zabina är för oss här på Rosendal en liten maskot. Hon kommer alltid och möter en i hagen när man kommer för att hämta någon häst. Alltid på samma sätt - gnäggar på sitt speciella viss och slickar med tungan runt mulen. Hon är så go!

Zabina är bland de första hästarna som kom till oss när vi flyttade hit. Jag hade bestämt att jag skulle starta shettisverksamhet och letade efter hästar till detta. Jag sökte på internet bland annonser och hittade en fin bild på en söt shettis som hette Zabina. Denna lilla häst fanns på en gård i småländska skogarna och hade jobbat på en verksamhet som haft turridning med alla möjliga raser i stallet. Efter kontakt med ägaren bestämdes att vi skulle komma och titta men eftersom det var ca 12 mil dit tog vi med transporten med en gång för att slippa åka igen om vi bestämde oss för hästen.

När vi kom dit träffade vi ägaren som skickade iväg en människa för att hämta Zabina. Det var ingen rolig syn när de kom med henne. En ledsen liten häst med matt, smutsig och ovårdad päls och nästan ingen man eftersom hon kliat av den. Det värkte av medlidande för denna lilla shettis så vi tvekade inte en sekund - vi tog henne till det begärda priset och åkte hem med henne, skulle aldrig kunnat lämna henne kvar på det där stället.

När hon kom till Rosendal badade jag henne och borstade så gott det gick. Hon fick kraftfoder med mineraler och olja i för att få upp orken och lystret i pälsen igen. Hon trivs verkligen hos oss. En gång lånade jag ut henne som sällskap till en islandshäst men vi fick ta hem henne efter någon månad för hon kliade upp stora sår i manen. Jag tror inte det var pga att hon missköttes utan att det var för att hon trodde vi övergivit henne. Hon kommer att få stanna hos oss på Rosendal resten av sitt liv. Vår lilla Bazzie - som vi brukar kalla henne.